De urgamla stigarna

De urgamla stigarna

Om bloggen

Det finns en väg som våra fäder vandrade på, en väg som många av oss glömt bort eller ignorerat. Det var en väg av prövningar och svårigheter, men också en väg med mycket glädje och tillfredsställelse.

På denna blogg kommer jag lägga upp texter från gamla svenska profetröster. Röster som talar fastän de har insomnat. Jag erkänner att jag är i ett minst lika stort behov som du av att ta till mig dessa texter.

Låt oss tillsammans lystra till dessa gårdagens Gudsmän!

Giv dig åt Jesus

Sång och DiktPosted by Martin Book 05 Mar, 2013 15:10:27
(Ungdomssång)

"Giv mig, min son, ditt hjärta, och låt mina vägar behaga dina ögon." Ords 23:26

Giv dig åt Jesus
I ungdomens vår,
Endast i honom
Sann glädje du får.

Ej uti världen
Du finner den fröjd,
Som dig kan göra
Lycksalig och nöjd.

Endast med Jesus
Du kan uti ro
Lycklig på jorden
Få leva och bo.

Dröj då ej längre
I djävulens våld,
Skynda till Jesus
Hos honom tag sold!

Offra åt honom
Din kraft och din tid,
Så skall ditt hjärta
Få smaka hans frid.

Odelat honom,
Din Frälsare, giv
Kraften och blomman
Just nu av ditt liv!

Han dig behöver
Så innerligt väl,
Bliv icke längre
Begärelsens träl!

Låt dig ej tjusas
Av lustarnas lek,
Vilken gjort kinden
På mången så blek.

Synden blott sårar
På tusende sätt.
Ack att du såge
Den sanningen rätt!

Då skulle genast
Till Jesus du fly,
Som dig vill lyfta
Ur lustarnas dy.

Då du ej mera
En endaste dag
Vågade synda
I vännernas lag.

Genast då fölle (skulle du falla)
Du liksom ett ler
Invid hans fötter
I ödmjukhet ner.

Ja, må du falla
Idag till hans fot
Och hans försoning
Och nåd taga mot (ta emot)!

Hör, hur i kärlek
Han frågar just dig:
"När vill du giva
Ditt hjärta åt mig?"

G. R--dt.

Giv upp din vilja!

Andrew MurrayPosted by Martin Book 31 Oct, 2012 13:37:34
av Andrew Murray, bearb.

Det har ofta kostat en allvarlig och fruktansvärd strid, då en människa skulle säga: "Jag vill ge upp min vilja i allt. Jag vill leva i Guds vilja." Men då Guds Ande öppnar vårt förstånd till att se den glädje och välsignelse det för med sig att låta Kristus bli vårt liv genom att bo i oss, då blir själen villig. Jag vet mig aldrig ha haft ett mer rörande bevis på detta än jag fick för en månad sedan i Johannisburg på ett möte där för troende. En fattig kvinna omtalade sina erfarenheter mycket enkelt och enfaldigt. Hon sa att hon hörde en predikan hållen i ett tält, och vid slutet av mötet frågades det om de var villiga att ge upp allt för Jesus. Frågan var: "Om Kristus skulle kalla dig att ge upp hustru och barn för hans sak, kunde du säga 'ja'?" Hon lämnade mötet skakande av förskräckelse, och hemkommen kunde hon inte sova. Omkring midnatt tilltog kvalen, men just då förnam hon att Kristus var mer än allt annat. Och hon utbrast: "jag kan ge upp allting." Och med detsamma kom Jesu frid och Ande över hennes själ. Och under hela två månader sedan den natten hade hennes fröjd varit sådan att hon inte fann ord för att uttrycka den. O, dyra bröder och systrar, är ni redo att ta detta steg och säga: "Ja, Herre Jesus, allt vill jag ge upp, bara du må komma och bo i mitt hjärta"?











(OBS! På "De urgamla stigarna" tror vi inte att Gud normalt kallar en man eller hustru från deras äkta hälft, men däremot är det oerhört viktigt att denna inställning finns hos oss. Att Kristus är vårt allt och att vi är beredda att gå vart han än kallar. På den tid då detta skrevs ner (runt år 1900) var det inte ovanligt att en man lämnade sin familj för missionsfältet. Vi tror dock att Gud hellre ser hela familjer verka tillsammans på fältet. Det skall också noteras att ingen lämnade sin hustru eller make av själviska anledningar, utan snarare i stor smärta och vemod, liksom man kan se på kvinnans reaktion på frågan.)

Dåtidens kristnas bild av kostnaden

Väckelsen i KinaPosted by Martin Book 25 Oct, 2012 09:09:40
Följande dikt avslutar en text som handlar om hur tio missionärer blev mördade i Kina, den text av vilken ett fragment har publicerats under "Kostnaden":

"Tankar - vid underrättelsen om mordet på våra missionärer i Kina.

Ett sorgebudskap har oss nått
från "Sinims" berg och dalar.
Mitt hjärta säg, har du förstått,
hvarom budskapet talar?

Från Gud det kommit, det är visst;
Det är på hans tillstädjan,
som våra syskon hava mist
sitt liv och blod i Kina.

Varför har det hänt? - jag frågar än -
Är Gud uppå oss vreder?
Mitt hjärta, säg, ser Herren nu
med misshag på oss neder?

Säg, har väl vi i förväg gått
för Herren, då vi sände
till hedningarna vittnen ut
om Gud och den, han sände?

En röst jag hör - vems är väl den? -
Jag hört den gångna dagar:
"Den Herren älskar" - hör min vän! -
"Just den han också agar."

"Han gisslar varje äkta son,
att den må heliggöras."
Vår Fader agar, att ifrån
all synd vi må frigöras.

I nöden föds en ljuv musik
i djupet av vårt hjärta.
Den andas kärlek, varm och rik,
men ock en ton av smärta.

Av Faderns slag vi känna lärt
hans kärleksvarma hjärta.
Och efter nöden mera ljuvt
vi vila vid hans hjärta.

Guds välbehag i detta slag
vi tydligen förnimma.
Hans ansikte till dödens dag
gick med de vittnen ringa

De vunnit livets sköna krans,
de kära missionärer.
För dem ej större ära fanns,
än den att bli martyrer.

Må vi, som leva, böja oss
för Herrens kärleks tuktan!
Må vi, långt mera än förut,
nu vandra i hans fruktan!"

Det var svårt att skriva av den här dikten utan att tåras i ögonen. Vid tanken på hur den gode Nathanael slutade sitt liv kom jag att tänka på min hustru och vår son och hur det skulle vara om jag gått samma öde till mötes. Betänk vilken djup sorg och smärta hustrun och barnen måste ha känt! Dikten skrevs, tror jag, till uppmuntran för dem och alla som stod missionärerna nära. Den vittnar också om ett annat förhållningssätt till lidande och nöd än vad vi ofta möter idag. Eller?

Kostnaden

Väckelsen i KinaPosted by Martin Book 25 Oct, 2012 08:52:11
Följande berättelse är en kort levnadsteckning över Nathanael Carlesons senaste tid i Kina. Detta skrevs år 1900 och publicerades i Trons segrar efter det att nämnda Carleson blivit mördad i Kina för sina missionsinsatsers skull:

"Vid pingsthögtiden samma år fick han under åhörandet av ett missionsföredrag en bestämd kallelse av Gud att offra sitt liv för hedningarna. Längre fram blev det honom klart, att Kina var hans fält, och år 1890, söndagen efter midsommardagen, blev han av Helgelseförbundet kallad att utgå till Kina med vittnesbördet om Kristus. "När det var klart" - skriver han - "att jag skulle få gå till Kina, jublade mitt hjärta av fröjd, som icke kan beskrivas, endast erfaras.

I slutet av 1890 inträffade han i sällskap med Emanuel Olsson i Kina. Efter ett ihärdigt och allvarligt arbete därute måste han som en följd av sin hustrus sjukdom återvända till hemlandet, där han med familj inträffade i november 1898. Den 2 januari detta år (1900, red. anm.) sade han farväl åt sin familj och sina övriga anhöriga samt vänner, för att återgå till det för honom så kära Kina. Förr än han själv eller någon annan kunde ana, var hans lopp fullbordat. Endast Herren kan hugsvala och fylla tomrummet hos hans med två små i djup sorg efterlämnade änka."


Missionskallelsen förde med sig både glädje och sorg.

Manasses synd

Emil GustafssonPosted by Martin Book 24 Oct, 2012 15:50:40

Varningsord till de unga av Emil Gustafsson

”…om den synd han begick… är skrivet i Juda kungars Krönika.” 2 Kon 21:17.

Unge vän! Åren går. Livet är en sådd. Ungdomstiden, då allting knoppas, är en sådd för livet. Då grundläggs karaktären. Framtiden står i förhållande till varje ögonblick av din ungdom. Framtiden skördar ditt nuvarande levnadssätt . Ålderdomen skall antingen leva på kapitalet av en väl använd ungdomstid, eller stappla med darrande lemmar, likt en förlorad son, till svinstian i främmande land. Livet går igen.

Små handlingar bygger din karaktärs byggnad. Betydelsen av ett enda ögonblick kan vara obegränsad. Varje levande varelse måste fulländas. Var går gränsen för din utveckling? Slumrar inte evigheten i ditt bröst. Broder, människan är skapad för en ändlös tillvaro. Vore det inte så, skulle hennes liv på jorden vara meningslös. Livet är en början. Här läggs grunden för kommande utveckling.

Din egen hand har skrivit årens vita blad. Du är själv din egen dagbok. Du har skrivit din levnadshistoria med eldskrift i din karaktär. Krönikan om Judas konungar är endast berättelsen om hur dessa kungar levde. Varje människa, vare sig konung eller slav, måste lämna sitt bidrag till denna berättelse om ”Judas konungar”. Där finns du själv. I samvetets bok är du tecknad. Ditt livs gärningar kommer åter i dagen.

Herren känner dig. Människans gärningar vittnar om vad hon är, de uppenbara synderna går före till en dom. Syndaren träder inför Gud med samvetets bok. Det skulle inte behövas någon annan dom för människan än ett skärpt samvete. Denna bok verkar vara borttappad, precis som Krönikan om Judas konungar, men domstiden kommer föra fram den i ljuset. ”Böcker öppnades, och de döda blev dömda efter sina gärningar.” När den förlorade sonen kom till besinning skrev han ner sin bekännelse. Natans ord: ”Du är mannen!” fällde kungen till marken. Då Hiskias son kände udden i Herrens dom vaknade samvetet. ”Då besinnade Manasse att Herren är Gud.” Gudsförnekaren grät och bad till Gud. Det fräcka hånet tystnar.

Människan döms efter sina gärningar. ”Ty vi måste alla träda fram inför Kristi domstol, för att var och en skall få igen vad han har gjort här i livet, gott eller ont.” ”Fäll därför inte någon dom i förtid, innan Herren kommer. Han skall lysa upp det som mörkret döljer och avslöja hjärtats tankar och avsikter.” Den avgörande dom som här avses har ett genomträngande ljus. Tydligen syftar domen på människan själv och hon döms efter vad hon är. Ett fullständigt avslöjande av hennes gärningar uppenbarar hennes verkliga natur. Hon måste avlägga räkenskap för sitt liv men går förlorad genom sig själv. – Syndaren avslöjas inför Gud. ”De ogudaktiga förgås inför hans ansikte.” En skymt av hans alltigenom rena och heliga väsen skulle vara nog att för människan uppenbara hennes synd. Till och med den för alla troende kära uppenbarelsen av lammet kommer syndaren att ropa till berg och högar om skydd för Lammets vrede. Är inte Lammet den högsta uppenbarelsen av Guds kärlek? Göt inte han sitt blod till lösen för dem? Ändå ropar de: ”Göm oss för Lammets vrede!”

Minnet av att ha trampat på kärleken framkallar dessa rop. ”Min synd är förlåten”, sa en sjöman. ”Men jag kan inte förlåta mig själv att jag krossade min mammas hjärta”. Minnet av hennes kärlek anklagade honom och den älskande, i döden utgivna, var borta. Detta är din ställning som förlorad. Hans blod ropar från jorden. Golgata är ett Sinai för din själ. Du har föraktat hans kärlek, trampat hans blod och nu är du skild ifrån honom evigt, för evigt.

Kunskapen om hans utgivande i döden kommer den förtappade syndaren att ropa: ”Ve mig för en trampad kärlek! Jag föddes till att härska, och nu är jag fängslad. Han kallade mig till sin härlighet, och nu ligger jag i helvetet.” Minnet från jorden samlade bränsle för den eld som aldrig slocknar. Barndomens lyckliga dagar, ditt föräldrahem och din gudfruktige far väcker sådana känslor som du aldrig anat och du ropar: ”Borta, evigt borta!” Samvetet skakas av din fromme lärares röst, men du faller tillbaka likt Saul och ropar: ”Ve mig!”

Den tid Herren sökt din själ kommer aldrig åter. Helvetets kval bränner dig. Din pappa har gått till himmelen, din mamma har avsomnat i Herren. De gråter inte mer. O Manasse, tårarnas barn, var är du? Du bad ju våra böner och sjöng ur min sångbok. Och nu ligger du i helvetet. ”O, att jag hade fått dö i ditt ställe!”

Eller, du kan räddas. Du lever ännu. Fly för ditt livs skull! Jesu blod kan rena dig från synden. Hans famn är ej sluten. Det finns ro för din stackars själ. Kom hem, förlorade son!